Jag känner mig så jävla besviken, sårad och fucking förbannad.
Just nu kan var enda person dra åt helvete.
Fattar inte hur man kan vara så jävla självisk.
Jag är trött på dethär, vill stöta bort allt och alla men jag vet att jag kommer att ångra det. Jag bryter ihop. Allt ligger nu på ytan och jag kan inte strunta i det längre. Jag kan inte låtsas som om allt vore okej.
Jag vill så jävla mkt bli frisk.
Slippa ångesten och slippa leva med skuld och oro.
Jag vill slippa vara dubbel, eller tillochmed delad.
Jag vill kunna vara glad och sprallig i mer än en timme innan jag blir svinförbannad inom mig själv. En ilska jag inte kan kontrollera och som är så jävla jobbig ååååh jaja fuck it ni förstår inte för det gör jag knappt själv.
JÄVLA SKIT HELEVTE FITT KUK ÅÅÅÅÅH.
Var fan finns min bästa vän?
Var fan finns min pojkvän? Var i helvete finns min pappa?
Dem personerna som jag verkligen öppnade mig för, dem jag trodde var mer än vad dem var. Dem är ändå lika mycket människa som jag. Alla gör fel och ingen är perfekt.
Men hur jävla mycket ska jag få stå ut med?


Nu ska jag spela the sims 3, ja jag gör det på en fucking fredag. vem fan bryr sig hejdå