ironic

How life turns out to be

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta här och se det jag ser när hela mitt liv spelas upp i en lång, snabb spellista.
Jag känner att jag har mycket att tänka på. Saker att reda ut och det gör att vissa personer och känslor helt plötsligt inte finns plats i min värld längre. Jag behöver sol, värme och massvis med avstånd.
Jag vill vara fri att kunna göra vad jag vill utan att behöva söka bekräftelse ifrån andra, vill vara självständig och ta mina egna beslut utan att behöva försvara mig. Jag känner mig tom, ihålig, ett skal. En fasad som jag spacklar varje morgon. På kvällarna syns sprickorna, jag blöder.
Jag har tappat mig själv på vägen.
Socker är det enda som får mig att minnas, vem jag verkligen är. Får mig att känna mig hel igen, utan spackel och nästan utan tårar.

Jag kommer en dag att ångra att jag gav upp, jag kommer slås till marken och kvävas, tills mina lungor spricker, tills mitt hjärta exploderar, tills minnet av dig bleknar.

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans.
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam.
Min kärlek - till dig.