Jag vet inte riktigt vad som händer i mitt liv.
För första gången har jag ingen aning om vad som kommer hända och jag låter det vara så.
Är nästan helt jävla bekväm med tanken. Jag gör det jag vill göra, spenderar min tid med människor som jag vill lägga min uppmärksamhet på. Impuls kan man nästan kalla det, även fast jag är för lat för att bli kallad impulsiv. Det är ju bra att jag kan erkänna det iallafall.
Tänker inte ljuga för mig själv längre, tänker inte gömma mig bakom falska förhoppningar och tänker leva upp till ordet realist fullt ut. Tråkigt kan det tänkas, men det är så värt det.
Känner att jag har fått ny energi efter att ha varit sjukskriven i nästan tre veckor.
Nu känns allt bara helt okej och jag antar att jag har accepterat situationen som den är.
Jag gör den inte till något annat än verklighet.
Jullovet kommer inte spenderas på sömn och julbak inte. Ska faktiskt gå runt till olika studios för att göra min dröm verklighet, såsmåningom.
Jag har hittat min plats, med rätt folk, omgivning och allt det där som hör till!
Nej nu ska jag nog slagga, annars kommer jag inte orka med skolan imorgon, snöbollskrig lr? ah puss